"Det är livet på en pinne"

Om saker och ting går som jag tror att det kommer att göra nästa vecka. Då kommer jag att få mig en oväntad sommar, med mycket slit och troligast lite "vad har jag gjort" ångest. Men det kommer att vara värt det.
 
Och det kommer att vara roligt. Men hur det går och vad det är får ni veta i slutet av nästa vecka. Men grejen med mig är att vill byta spår och hitta något nytt att förgylla vardagen med när jag fastnar. Även fast jag älskar tråkigt och normalt mer än allting annat, jag älskar när saker är stabilt och jag vet hur det fungerar.
 
Att bryta vardagen skrämmer skiten ur mig. Men det är dags att möta rädslorna och göra någonting vettigt av det. För jag ser fram emot det här och hur jag än skriver så låter det som att jag gör det här för att jag är uttråkad. Vilket är så otroligt fel. Det har ingenting med det att göra. Det här är för att jag vill. Men det skrämmer mig fortfarande.

"Det mina vänner är en grabb att hålla fast vid"

(Lånad bild)
 
Eftersom att Hera får följa med mig på mitt jobb så har mitt behov efter en kombi med jeppegrindar varit väldigt enormt. Att bara kunna slänga upp skuffen och ändå ha en hund som inte rymmer eller kan blir bortdragen, men som samtidigt får in syre och frisk luft när den inte har tillgång att sitta ute. Med dom där grindarna kan man många sommardagar ha hunden ute i bilen trots värmen, inte alla men många svalare då det kommer in så mycket frisk luft. Sen är det lastgaller fram vid sätena så att det blir som en enda stor hundbur av hela skuffen. En fantastisk uppfinning. Sen kan man sätta lås på grindarna så att man kan lämna skuffen obevakad utan att behöva vara orolig att hunden ska bli utsläppt av något klappmongo.
 
Så nu har jag och sambon investerat i ett par till hans passat som skickas imorgon. Så den som har Hera får ta hans bil, bilen som han älskar och vårdar. Den andra kör min s70 utan en fungerande AC, haha. Så med andra ord så kommer inte han att få se sin älskade bil så mycket mer hädanefter. Inte på veckodagarna i alla fall. Och hur underbar är han inte som gör den uppoffringen för att Hera ska få åka säkert och fortfarande få följa med mig på jobb där hon inte kan sitta ute i linan? Han plockar till och med ut sin baslåda för det här.
 
Det mina vänner är en grabb att hålla fast vid, och han lämnar jag aldrig ifrån mig! ♥

"Min mening med livet"

"Ni har inte någon rätt till mig längre"

When someone walks out of your life, let them. There’s no use in wasting your time on people that leave you. What you make of yourself and your future is no longer tied to them. Yeah, you may miss them. But remember that you weren’t the one that gave up.
 
Jag kommer aldrig att börja jaga folk som en gång har valt att gå. Ni är varken vänner eller bekanta längre. Jag vet vilka ni är och vilka ni var. Men jag känner er inte. För dom jag kände skulle aldrig göra som ni gjorde. Så försök inte att behålla någon kontakt med mig. För jag kunde inte ha brytt mig mindre om er.
 
Adios.

"Jag väntar på medvinden"

Det kändes helt underbart att bli uppbokad på en myskväll igår. Att bara få ligga i knäet på världens bästa människa och känna smekningar längs ryggen framför en film. Att få känna sig trygg och älskad.

Att bli bjuden på middag och få ett glas vitt upphällt medan man själv borrar ned sig i soffan med ansiktet i en bok.

Det var behövligt och helt underbart. För dom senaste veckorna har varit tuffa. Jag har en kropp som aldrig vill samarbeta och skriker i smärtor och ett immunförsvar som inte existerar. Deppen, ångesten och förtvivlan är mig hack i häl och vill välkomna sig in i mitt liv igen. Det är många gånger jag med gråten i halsen förvisar dom i dörren.

För jag vet hur man gör de nu. För jag är stark, i en fullkomligt oduglig kropp och de är det som förstör..

"I ett hav av eldsjälar"

"In a bed of roses"

 

"Aki och kapten röd levererar"

När solen går ner, börjar gamarna cirkulera

Grisarna spanar och vargarna blir flera

Varmt blod blir kallt när drogerna förorenar

Vapen blir flera och våldet eskalerar

Överallt ser man folk som skenar, från centrum ut till stadens grenar

Själen har blivit bort prioriterad, men det är ingenting media spelar

Åh stress tynger mig som ett ton stenar

Jag går och väntar på detonera

Det måste finnas andra sätt o leva

I mina drömmar ser jag ett folk enat

 

Nej, jag kan inte sova något mer

Allting går upp för mig när solen går ner

"Jag som trodde att jag flög"

Ganska less på allting just nu. Har så stora planer om allting. Men ingenting vill gå som det ska. Istället blir det en kopia av hela köret. Någon B;ig version av det stora pluset. Kommer inte kunna adressändra bara för att Umeå kommun troligast är rasister mot Vännäs. Då förstörs hela min pluggplan.
 
Ryggen som har varit väldigt bra ett tag och varit någorlunda smärtfri och rak flög åt helvete igår. Efter en kväll i pontiacen så small det. Jag fick be om hjälp för att klä av mig för att kunna gå och lägga mig, armarna gick inte att lyfta och jag kunde inte böja mig överhuvudtaget. Smärtan var helt jävla outhärdig och det gick inte ens att ligga ner.
 
Så där rann bägaren över av jobb och flytt och jag känner mig som inkompetenta Agda 99 år igen.
RSS 2.0