"28 Oktober"

Som det står här ovanför. 28 oktober. Ingenting, precis ingenting är som det borde vara idag. Idag skulle vara en lycklig dag. Istället ligger delar av mig utspridda överallt. Jag gråter i takt med min ångest och vill helst bara försvinna ifrån jordens yta.
 
Så snälla 28 Oktober. Ta slut snart. Jag klarar inte av mer.

"Jag är aldrig ensam"



"Du är min kärlek"

Det bästa jag vet är att få vakna upp med din arm tätt omkring min midja. Den största rädslan jag har, är att det ska upphöra.

"I love you dad"

Sillen älskar pappa, direkt han ser farsgubben kommer han travandes för att han vet att det gömmer sig mariekex i fickorna på han. Så det är inte bara Hera han gör bortskämd.
 
Snart är det i alla fall dags för mig att fara in till stan för att möta upp pappa på en lunch på Eurasia. Det känns inte jätte dumt att trycka i sig lite chinabuffe. Sen ska vi kika runt lite på stan och snacka skit innan det är dags för en svenska lektion för min del.
 
Det ska bli skönt att få spendera tid med pappa. För är han på bra humör så kan han få mig att skratta även fast jag bara vill gråta. Han är bäst på det viset. Han är en av dom få som förstår min humor då den är som värst dessutom.  

"Låt inte mörkret skrämma dig"

Ni vet den där känslan man får i magen då hjärtat inte riktigt slår som det ska? Som att alla fjärilar har dött i massmord. Den känslan har jag burit på ett tag nu.
 
Medans det känns som att mina inälvor och allt jag bär på inom mig blir körd igenom en mixer, sitter jag paralyserad och väntar på att det ska gå över.
 
Men vad ska man göra då djävulen dansar fritt i huvudet?

"Lite obetydligt vetande om mig"

♥ Jag litar aldrig på folk, jag är bara jävligt öppen.
♥ Jag önskar att jag hade ett mer vårdat språk.
♥ Jag vill inte veta hur mycket pengar jag har lagt ut på krämbullar.
♥ Är alldeles för uppmärksam och överanalyserar precis allting.
♥ Jag tycker att det är jätte jobbigt att planera saker så länge det inte är med familjen bara. För jag vet aldrig hur jag mår när väl stunden är inne.
♥ Hästar är inte en hobby för mig, det är en livsstil.
♥ Om jag skulle vara tvungen att välja en maträtt att leva på resten av livet, så skulle det vara tacos.
♥ Jag har bara varit full två gånger det här året.
♥ Jag bryr mig inte om vad andra tycker om mig. Men jag är min egna värsta fiende inom självkritik.
♥ Jag vill bli djurskyddinspektör och har velat det sedan jag var 11 år. Men det är en lång väg dit.
♥ Jag saknar innebandyn, massor.
♥ Jag hatar att fara på affären så länge jag inte råkar ha vägarna förbi.
♥ Shoppa kläder är bland det tråkigaste jag vet, men förnya garderoben är dessvärre roligt. Får inte ihop det.
♥ Jag älskar mat. Men lyckas alltid grisa som världens största sugga i ett lerbad.
♥ Är klockbesatt men har inte köpt en klocka på jätte länge och begriper ingenting. Men tappat bort några av dom jag redan har, det har jag lyckats med.
♥ Blev mörkrädd när jag räknade ihop pengarna jag lägger ut på mina djur i månaden. Hade kunnat bli en fin bil efter några månaders sparande.
♥ Åh då kommer vi till världens största självklarhet angående mig. Jag andas och lever för mina djur och ingenting skulle kunna få mig att sluta kasta ut pengar på dom.

"Trettio kronor med fri frakt och snart i brevlådan - är så jävla svag för snygga döskallar"

 

"Fick sällskap av Frida och Sigma på en ridtur igår och blev erbjudna fin utsikt"



"Igår hade jag en bra eftermiddag"

Det börjar med att jag tar en helt jävla otroligt underbar tur med Sillen. Insåg verkligen varför jag älskar islandshästar, framförallt varför jag älskar min. Det finns ingenting som slår en islandshäst som sätter av i ökad tölt med bra aktion. Jag fick gåshud.
 
Sen kommer jag hem till tända ljus, ostfyllda baconlindande kycklingfiler med ris och en sås som var gjord på vitlök och västerbottensost. Magiskt gott och ett underbart sätt att komma hem på. Tack älskade.

"För mig förblir han alltid mer än bara en häst"



Efter en veckas vila hade jag en häst med extrem turbo igår. Hera hann knappt med och inte älgkon med kalv heller som vi skrämde iväg.

Min fina Sillas. Det var helt olidligt att vara ifrån honom då jag var i hörne. Han är och förblir alltid min klippa i stormen.

"Ibland önskar jag att jag hade en Gud"

Jag vet och känner många som är religiösa. Så jag vill redan nu klargöra att jag inte vill "kränka" någon eller kliva på några tår.
 
Det är en person som jag har en lektion i veckan med. Hon är kraftigt religiös, kristen närmare bestämt. Så just nu som mina dagar ser ut, så är jag lite avundsjuk på henne och hennes tro. Hon känner aldrig oro, bär aldrig ångest eller känner förvirring. För hon är fast beslutsam om att Gud håller hennes rygg och har en klar väg åt henne. Går saker inte som hon trodde att dom skulle göra så accepterar hon det utan att titta tillbaka. För det var inte vad Gud hade tänkt sig för henne helt enkelt. Så hon fortsätter göra sitt bästa och tänker inte mer på det.
 
Jag menar inte att religioner löser alla problem. Jag tycker att dom kan orsakar fler än vad dom löser och kan göra människor helt blinda ifrån "verkligheten". Men det är min åsikt. Men det ändrar inte att det skulle vara skönt att ha någonting tro på när allting annat känns meningslöst.
 
För jag är en djup människa med mycket inombords. Jag bär mycket i "ryggsäcken" och tänker för halva Västerbotten varje gång jag sitter tyst, bland annat. Redan i lågstadiet när mina klasskamrater var ute och lekte i sandlådan fick jag strikta order av våra lärare att inte övertänka saker. Vilket alltid har varit helt omöjligt för mig.
 
Redan som 8 åring hamnade jag i min första depression för att jag tänkte på saker som min lilla kropp och mitt lilla hjärta inte klarade av. Så jag blir avundsjuk på henne, bland annat. För att hon slipper bära på det där, för hon är så fast beslutsam om att någon annan bär dom åt henne.
 
Sen har jag har en livsåskådning utan Gud. Men jag slänger in dubbelmoral i den under olika situationer. Så den håller aldrig. Den håller då saker fungerar men faller isär direkt det mörknar. Så jag står där liks förbannat lika ensam och försöker desperat att hålla mig ovanför vattenytan då jag är på väg att drunkna.
 
Så jag skulle gärna vilja ha någonting som håller mig flytande. Mer än bitchen i mig som vägrar ge upp, trots kallsupar. För min livsåskådning håller inte alltid för alla situationer. Tyvärr. Den är inte idiotsäker. Men samtidigt är jag så oreligiös att en Gud aldrig skulle kunna hitta vägen till mig. Så.

"Så att inte allt är för inget"

"Ingenting har ändrats mer än känslan av samma innebörd"

Många luras av kärleken dom lever i. Dom tror att kärleken är över då fjärilarna i magen försvinner och saknaden byts ut. Man börjar klara sig utan varandra och saker blir till en vardag. Men för det betyder det inte att kärleken är över eller att man har slutat älska varandra.

Man går från förälskade till partners som man kan dela allting med. Det kan lura många. Man tror att man älskar mindre, man blir förvirrade, medan känslorna har blivit utbytta till något stabilare, som kan kännas mindre än det man kände tidigare. Men det är en trygghet som misstolkas och missbedöms av folk som aldrig har varit där tidigare.

Jag kan inte sätta ordentliga ord på det. Men jag vet att förhållanden inte är en dans på rosor och att man måste kämpa då ens egna känslor inte verkar vettiga längre. Men ska inte låta sig luras att man söker något annat än det man har, trygghet är kanske tråkigt och skrämmande. Men i slutändan är det de som vartenda människa strävar efter som inte har det. Förhållandet blir aldrig ett riktigt förhållande fören man inser att det inte alltid är det lättaste att leva i. Man ska aldrig lämna någon för att det inte känns likadant längre. För känslor förändras, man blir förvirrad, man tror att saker känns annorlunda på ett dåligt sätt.

Jag blir ledsen av folk som går åt var sitt håll pga ett nytt stadie i förhållandet som dom inte förstod sig på, för att sedan inse sitt misstag. Man går från förälskade till bästa vänner som man älskar. Man kanske inte lever i samma magi längre. Men det handlar inte om det. Jag älskar då mitt vardagliga förhållande, det är det bästa jag vet och jag vet hur det fungerar. Jag behöver inte bli förvirrad längre. Känslor stannar aldrig densamma men för det känner man inte mindre.

Ta hand om varandra och kriga tillsammans.

"Not to brag, but my dog is a real beauty"

 
RSS 2.0