"Att vara med honom är som att uppleva magi"

"Första cykelturen sen början av juni"


Såhär blev de när jag senast cyklade med Hera. Det var i början av Juni och de resulterade i 8 h på akuten. Har numera världens fulaste ärr, som är blått och lila. Sen att de kliar och dessutom gör ont är ju som strösslet på moset så att säga.


Men idag tog jag tummen ur, pumpade däcken på cykeln och sadlade Hera. Åh nog tusan var hon på hugget alltid. Hon drog mig runt halva Hörnefors och jag behövde inte ens trampa en enda gång. Så hon var nöjd efter en vecka där hon bara har legat och glott på mig och mina snorpapper. För hon höll kort sagt på att bli galen av ren överskottsenergi. Fina tösen. Hennes nya cykelsele får dessutom 5 av 5 tassar. 

"Dessa nattdippar.."


Kände ungefär som Karl i snobben i natt då jag låg och tänkte på allt och ingenting. Vid fyra kollade jag på klockan en sista gång och kände att jag lika gärna kunde dränka mig i kudden ungefär. 

Åh när jag väl somnar så kommer jag aldrig riktigt till djupsömnen istället. Så de är inte konstigt att ångesten knackar på och att hela hjärnan känns överhettad. 

Kör även på korsdrag genom hela lägenheten om nätterna. I hopp om att slippa kallsvettningarna när jag väl somnar och har drömmar som fuckar up hela mig totalt. Dock märker jag ingen skillnad och kan dra sälen längs golvet varje gång jag vaknar iallafall... trots korsdrag och allt. 

Så ah.. jag hatar dessa dippar. För sömnen behövs varje sig man får den eller inte. Både för att orka och för att må bra. Så ah, de är då tur att jag har Hera att skeda med om nätterna iallafall. För när man vaknar upp kallsvettig, men med en hundtass i näsborren dessutom, då är de svårt att inte le och må bra trots situationen faktiskt. Sen har jag alltid ett par katter bredvid mig också. Så sällskap har jag inte brist om iallafall.  Trots att famnen jag så oftast behöver många gånger är 80 mil bort. Buhu. 

"Jag har inte gått under än"

 
Om jag inte växer fast i soffan snart så vet jag inte vad som är felet. Mitt pirates of the carribean maraton är slut och nu kör jag på Johan Falk. Mina ögon är snart fyrkantiga tamme fan. Ursäkta ordvalet. Men jag är rätt så pissigt less just nu. 
 
Utöver att jag äter konstant, då pappa säger att man blir frisk fortare då..... så matar jag öven kosttilskott som c-vitamin, d-vitamin och järntabletter. I hopp om att min kropp kanske ska bli någorlunda nöjd. Men det är tveksamt då sånt aldrig har hjälpt förut. Men det är värt ett försök. 
 
Tog även första turen utanför lägenheten idag. Ner till hamnskär där Hera fick balla ur totalt medan jag plockade lite hallon. Åh jag tror att damen har lite energi till övers då hon sprang och kastade pinnar åt sig själv.. Men det varade bara tills hon insåg att det jag höll på med var matrelaterat, åh då bytte hon hobby, alla hallon i hennes nivå försvann i en jävla fart, av någon som bara öppnade munnen och drog kvistarna längs med käften. Vilket var lite synd för mig då hallonen där nere var i betydligt bättre skick än dom i min egna nivå.
 
Men så länge mattes hjärta är nöjd så. Älskade lillvännen. Jag är så oerhört värdelös för henne just nu. Kallsvettas bara av att gå ut med henne på gården och tråkigt har hon. Stackars liten. Hur som.. skönt att ta sig ut och få lite frisk luft, trots att det tog på alla krafterna man hade. Men det var värt det när man fick krypa in under filten sen med lite vaniljkvarg och dessa förbannade hallon.

"Pirates of the carribean"


För vad är en värdelös sjukvecka i soffan/sängen utan världens bästa Jack Sparrow! He's a lifesaver!

"Vilken jävla måndag"


Idag är jag så pass sjuk att jag blev hemskickad från jobbet efter att ha snorat ner hälften av befolkningen där. Men jag dök upp och gjorde mitt bästa. Mer kunde jag inte göra och med tanke på situationen. Så vid lunch rullade jag hemåt och har sedan dess bott i pyjamas, levt på klimp, svartvinbärs te och oboy. 

Hade dock kunnat döda för coca cola och Filips pussar just nu. För jag tror minsann att de skulle kunna göra mig lite friskare.

"De underbara är kort"


Hörneforsdagen var oerhört mysig i år. De blev bland annat sockervadd, varma chips, godis och hamburgare under tiden vi gick och träffade kändisar. Många man inte har stött på under år och dagar känns de som. Sen så snodde jag självklart grand prixen av far och tog med hjärtat, Sanne och Sammy på en jänketur. Åh de blev bland annat till norrbyn och något stugområde där i närheten. 

Sen vad kvällen erbjöd låter jag bilderna berätta. Dock blev de en tidig kväll för mig och Filip efter middag och bad. Men trots mitt ansvarstagande så är jag sjukare än fan själv idag. Hjärnan väger ton och snoret flödar som smöret i ett ihåligt paket en varm sommardag.. 

Sen att Filip for hem i eftermiddags gör mig bara ännu mer häng. Men jag har verkligen fått ha ett par underbara dagar med honom, så jag bör klara mig någorlunda tills vi ses nästa gång. Trots att de känns förjävligt att inte få somna och vakna upp i hans famn.. men den som väntar på något gott.. 

..väntar tamme fan alltid för länge.  Tyvärr.
 Men peace out eller något.

"Om cirka 25 h"


Snart är han här. Åh fy vad jag har saknat hans varma famn, hans mjuka läppar, hans händer som passar perfekt i mina, hans doft, hans ögon som får mig att falla om och om igen.. osv osv. 

De finns inget slut på de bra. För han fulländar mig bara. Rakt av och helt igenom. Sen kommer jag nog aldrig tillåta att han far hem igen. Så om de är någon som sitter på ett par handbojor, så slå en pling till mig? Thanks. 

"Fånigt glad och lycklig"





"Det finns inget jag inte skulle göra för honom"

Fina älskade myskillen som inte mår helt hundra. Han äter lite och tuggar konstigt. Så de första jag kommer att göra på måndag är att ringa ut tandläkaren/veterinären.. 

Så matte hjärtat blöder floder och jag är nu ännu mer stressad än innan om de ens är möjligt. Ahbfleldlfnnwöemneognfäää samt fan och hans moster alltså.. 

"Underbara fina vänner"


Min hjärna mår inte riktigt hundra just nu. De är alldeles för mycket som krigar på där inne. Många beslut som ska tas och mycket skit som ska lösas, men jag vet fan i mig inte hur. Så jag är stressad i både kropp och själ och vet knappt vad som är upp och ned ibland.

Så när jag kom hem från jobbet igår var min plan att bara dö av. Men istället kom Maria oanmäld med chips, cola, dipp och morötter. Självklart hade hon och Sanne (som för övrigt bor hos mig) planerat myskväll och drog en överraskning bara sådär. 

Så galet underbara och så oerhört välbehövligt. Kan inte begripa vad jag har gjort för att förtjäna så underbara vänner som jag har.  

Jag älskar er mina tokar. Glöm aldrig det! ❤

"Det kommer till dom som inte söker"

 
"Jag ska vara singel ett bra tag nu." 
 
Ah just ja.. 
 
Jag har aldrig varit någon som hyllat kärlek. Trott på den. Eller ansett att den är något för mig. Jag tycker att folk som har gått in i distansförhållande är dum i huvudet. Skrattat åt dom som säger att dom hittat rätt och förlovar sig efter 6 månader. Hånat dom som säger att dom är kära och älskar en person efter endast en vecka tillsammans. 
 
Jag har tyckt att dom har varit naiva och svaga. Små individer, desperata efter någon som får dom att känna sig fulländade. Idag kan jag säga att jag hade fel. Kärlek vid första ögonkastet finns. Man känner faktiskt när det är rätt. Samt att kärlek inte är något man växer in i. Det bara finns där, som en magi som drar två personer till varandra. Det finns inget man kan göra för att stoppa det. Man vet bara att det är så det ska vara. Att det är menat. Vare sig man bor grannar eller på varsin sida om landet. För man vet att det man delar är något som inte går att beskriva i ord. Vilket gör det värt det, varje dag.
 
Så jag har haft förhållanden. Där jag aldrig har sett ett föralltid. Utan jag har alltid varit -"ah men vi ser väl". Förhållanden där man har vuxit in till något. Det var inte menat. Det bara blev så. Personer som man har lagt varmt om hjärtat och trott att det är kärlek. 
 
Men så jävla fel jag har haft om allt. För nu har jag mött den där personen som får ett föralltid att kännas för kort. Han som får mig att säga - "ja det kanske är för tidigt att säga, men jag tror att han är the one". Så jag känner mig så klyschig och efterbliven. Men jag kunde inte ha brytt mig mindre.
 
För jag känner något, med någon, som jag aldrig har känt förut. Åh jag är så jävla glad för att jag får dela det här med honom. Han som av en ren slump, bara dök upp och förändrade hela min värld den här sommaren. Åh jag är rätt säker på att han kan vara den som förändrar så oerhört mycket mer. Fina fina Filip. Den mest fantastiska människan jag har mött, någonsin! ♥ 
RSS 2.0