"9 månader - 275 dagar - 6600 timmar - 23 75 000 sekunder"

 
Som rubriken lyder så är det 9 månader, eller 275 dagar, eller 23 75 000 sekunder sedan jag slog ihop mig med den här människan på riktigt. Eller 6600 timmar om det känns roligare att säga. 
 
Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Det känns som igår jag såg den här personen ordentligt för första gången och tänkte - "personen som fångar hans hjärta är lyckligt lottad". Och fyra dagar senare fick jag höra - "jag har aldrig känts såhär förut". 
 
Sanningen var/är att jag hade aldrig känt sådär förut jag heller. Så där stod vi, efter fyra dagar och insåg att det var vi. Trots den korta tiden så var det bara så. Vi två. Helt oplanerat och oväntat. 
 
Ingen trodde på det, eller förstod hur jag kunde inleda ett distansförhållande med en kille jag endast hade känt i 4 dagar. Förutom frugan då. Men till sak, jag förstod dom. Till 110 %. För jag har dömt ut människor av precis samma anledning. 
 
Hur som helst, till alla som inte trodde på oss. Här är vi. Starkare än någonsin och starkare kommer vi att bli. För det är vi två. Så enkelt är det. Och jag har aldrig någonsin behövt tveka på det. 
 
Filip - min sambo, min bästa vän, min partner, min bättre hälft, min klippa, min framtid, min trygghet, min stora kärlek. 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0