"Jag har inte slutat blogga"

När en sjätte person frågar ifall jag har slutat med att blogga, så insåg jag att det kanske började vara dags att bevisa min existens igen. För det är snart två månader sedan jag satte mig här och försökte formulera allting som snurrade omkring i mitt huvud. Men det gick inte. Så tillslut satte jag mig, old fashion way, med penna och papper - för att sedan efter att bläcket hade torkat kunna kasta bort mina ord, bokstavligt talat.

Så gjorde jag även när jag var mindre. Jag fyllde "dagböcker" med allting som tyngde mig, sen eldade jag upp dom. Väldigt befriande och skönt. Som om ingenting hade hänt.

Såhär såg kort och gott min semester ut iallafall. Vecka 1: Jag trodde att jag skulle behöva avliva Sillen. Min häst som jag denna sommar firade 11 år med. Jag sov och åt nästan ingenting dom 3 första dygnen. Vecka 2: Får hopp om att Sillen kan bli bra igen efter ett ultraljud som jag envisades med att göra (ett sillen inlägg om allt det här kommer att komma upp senare). Vecka 3: Filip far till karlstad och jag stannar hemma för att kunna fara till Sillen om något drastiskt skulle hända.

Jag hann kort sagt aldrig varva ned. Men jag hann varva upp miljontals gånger. Mitt huvud gick i högvarv precis hela semestern. Och ångesten fanns där både när jag gick och lade mig och när jag vaknade.

Ingenting är som det bör vara just nu och allting är bara upp och ned. Men jag är åtminstonde tillbaka på jobbet och har någon typ av struktur på mitt liv igen. Resten är bara att vänta ut.

Till er som är kvar, tack för erat tålamod ♡.

RSS 2.0