"Till mina barndomsvänner"


Det blir allt svårare att ignorera att man börjar bli "gammal". Även fast jag knappt vet vilket ben jag ska stå på ibland. Och då det är allt för många gånger som jag bara vill bli 6 år igen och krypa ner i mina föräldrars famn. 

Sen är det onekligen svårt att förneka vilken ålder jag befinner mig i, då dom personerna man växte upp med - väntar barn, båda två. Dom två människor som alltid funnits där vid min sida och alltid kommer att göra det (hoppas jag). För jag kommer iallafall att stå vid deras. Vare sig dom vill det eller inte.  

Åh jag är så glad för deras skull. För Piper och Ante samt Maria och Anton. Dom förtjänar det bästa allihopa. Kan knappt bärga mig att se vad dom har skappat för små filurer. Fast samtidigt, två snygga kvinnor med två snygga partners -kan inte annat en lyckas. 

Så, GRATTIS FÖR FAN OCH ALL LYCKA TILL ER. Åh hörrni, glöm inte bort att jag älskar er mina vänner ♡.

"för jag går inte isär när jag går med dig"


Kom hem från jobbet i eftermiddags och maten står klar och redo att ätas. Dock med lite guidning från mig via telefonen då, haha. 

Helt underbart med lite avlastning, men han är underbarare dock.  

Åh igår lyxade vi till med pizza hos Sanne och Adam. He gick ner de också.

Babbel babbel och soft potato. Go natt. 

"Alla ♡ dag"


Hade en mysig alla ♡ dag med mitt hjärta i söndags. Trots bihåleinflammation. Eller ah, hela helgen var mysig trots det. Vi rådde bara om varandra med god mat och mys. 

Medan vi på söndagen även passade på att göra stan. Där vi köpte en massa grejer vi behövde till djuren, handlade lite på stora godishuset, for på byggmax för att fixa till skrivbordet Filip ska bygga och lite sånt. 

Så nu har Hera bland annat ett antiskall halsband och sen köpte vi en spray till soffan som ska motverka katternas klös. Fungerar galant båda två. 

Väl hemma lagade jag en lyxigare middag och gjorde vanilj pannacotta till efterrätt med färska jordgubbar ovanpå. Höll dock på att gå under under processen. Jävla bihålor... det känns som att huvudet ska sprängas i miljontalsbitar konstant hela tiden.. 

"Är inte detta kärlek så säg"


Var inte speciellt piggelin igår. Hade huvudvärk hela dagen, febertyngd i kroppen och spyreflexerna fick träna på sitt. 

Men jag fick så mycket kärlek från den finaste människan i världen, så de gjorde inte så mycket. 

Åh när jag hade gått och lagt mig i sängen för natten kommer han och säger - "nu finns det ett tandborsthuvud med ditt namn på i muggen älskling". 

Då har han fixat så att jag ska kunna använda hans eltandborste, då jag inte har någon själv. 

Åh bara en sådan sak att han erbjöd sig att ta in hästarna åt mig igår kväll då jag var dålig, fast han inte kan någonting om hästar överhuvudtaget - det är ren och skär kärlek i mina ögon. 

Fy tusan vad jag är lyckligt lottad. Min älskade Filip. Det är dom där små sakerna som gör han så fantastisk. 

"Sambolivet är mitt typ av liv.."


..så här har vi en fredag kväll på bästa möjliga vis, med min partner, i soffan, framör glada hälsningar från missångerträsk och med tacos i käften - and I'm lovin it. 

Sen skulle vi nog (trots att myskvällar är de bästa jag vet) behöva släppa lös med ett par öl snart, för efter flytten och allt organiserade är vi lite ihoptryckta eller vad man ska säga. 

Men, vi behöver nog ladda upp batterierna lite först. Var och tog in hästarna för lite mer en 1 timme sedan. Åh Filip hann såklart somna i soffan under tiden och där sover han fortfarande. Så de är inte bara jag som är slut i huvudet tror jag. 

Så nu är det bara en fråga som jag ska försöka komma på svaret till.. - hur i hela helvetet väcker man en människa som sover som en död?!

Jaja. Peace out. 

"I'm alive"

Jag älskar hur mysigt vi har det i sovrummet. Åh jag älskar dessutom att min handy man har fått upp TVn där inne också.

Utöver det så är jag mer less på mig själv än vanligt just nu. Dels för att jag är den klumpigaste människan som har vandrat i ett par skor.. Åh dels för att jag fortfarande, efter 23 år, inte förstår mig på min egna hjärna.. för det är som att vi inte spelar för samma lag ens. 

Så det har varit ett par tuffa dagar. Inte ångestmässigt. Men bara allmänt och jag kan inte sätta fingret på varför. Eller ah, huvudet vet jag ju varför. Men utöver slaget den har fått ta, så känner jag mig iallafall stressad och understimulerad på en och samma gång. 

Har även varit hos tandläkaren och insåg att när jag satte mig i stolen att jag bar jeansen ut och in - jävlasatanstankspriddamänniska. Men som vanligt - inga hål och tandläkarna fortsätter att få konstiga tandläkarorgasmer över "mina perfekta tänder". Så de är ju braaaa. 

"He tar sig sa mordbrännarn"


Rensningen och kaoset fortsätter. Men de går i alla fall framåt. Sakta men säkert. Åh idag fyndade jag även Mumins dräckt när jag var och rotade i lite lådor. Men idag var det dock Zeras tur att prova på att vara bi för en liten stund. Hon låg dock bara som en störtad fet liten humla hon.

Hur som, imorgon är jag äntligen ledig efter en hel vecka med baraaaa jobb. Så förbannat jävla skönt. Behöver andas ut. NU. Men helst för en månad sedan. Typ. 

"Ett par helvetes dagar...."


..bokstavligen. 

Idag har jag och Filip bott ihop i över en vecka. Nästan i två ifall man räknar med dagarna i Karlstad. Åh de är så jävla underbart. 

Ändå har jag haft mer ångest nu dom senaste dagarna en vad jag har haft dom senaste veckorna tillsammans. Vilket känns så fel nu när jag har allt jag någonsin har önskat mig.  

Sen vet jag ju varför, åh de har ingenting med Filip att göra. 

● Jag har inte varit ledig en enda dag på över snart 3 veckor. Jag har gått an från att jag har vaknat tills jag har somnat. Pga att de är så jävla mycket måsten som ALDRIG tar slut.  

● Sen får jag självklart ångest av kaos. Åh hela vårat hem är ett kaos. Med saker överallt. Kartonger. Grejer utan någon befintlig plats. Sen har vi dammråttor som skulle kunna äta upp oss levande. 

● Åh som att inte det skulle vara nog så går jag runt och oroar mig över att jag ska skrämma iväg Filip.. nu när han måste stå ut med mig och mina egenheter varje dag. 

Så det + lite annat smått och gött gör att det 
låter BOOOM och sen kommer ångesten som en käftamäll från klar himmel nämligen. 

○ För jag klarar inte av kaos. Allt ska ha en plats och där ska skiten befinna sig ifall man inte använder det. Sen kan jag ha de lite rörigt, men då kan jag stöka bort de på fem röda sen. Nu är de flera timmar av stök - som de blir vid flytt, men de gör inte kaoset mindre jobbigt. Tyvärr. 

○ Sen behöver jag fria dagar. Där jag inte har några måsten. Och just nu har det varit en månad med bara måsten. Åh det ger mig hjärtklappning och självklart > ångest. 

○ Och allt de här gör att jag för stunden blir en skör liten överkänslig plutt, utan någon som helst självrespekt för mig själv. Jag känner mig för det mesta i vägen, oduglig och meningslös. Så jag kan för stunden inte förstå vad Filip ser i mig. Så lågt ligger jag. 

Åh är det då sant det dom säger att ifall man inte kan älska sig själv, hur ska någon annan kunna göra de? - så är jag körd. 

Men men. De blir nog bättre så fort allting lugnar sig och vardagen blir normal igen. Vilket måste ske ganska snart, för snart ramlar min hjärna ut. 


"Det är fullt upp deluxe just nu"


Ledig igår, vilket innebar att jag försökte få någon typ av ro i kroppen. 

De gick sådär. Jag tvättade fem tvättar. Sprang upp med grejer på vinden. Sorterade och hade mig. Osv osv. 

Inte en lugn stund. Sen fyllde mitt hjärta år igår. Så honom gjorde jag frukost till på morgonen, bland en massa ljus. Sen var de tänkt att vi skulle ut och äta med hans pappa samt farmor och farfa på kvällen. Men de blir imorgon istället och då följer även min pappa med. Så de blir roligt. 

Så igår blev det istället fläskfilé på vägkrogen. Inte jätte romantiskt. Men vi blev mätta och belåtna iallafall. 

Sen tror jag även att mina födelsedagspresenter gick hem hos mannen. Vilket jag var lite nervös för att de inte skulle göra. Skulle ge han månen om jag kunde, så allt annat känns lite litet. 

RSS 2.0