"Ett par helvetes dagar...."


..bokstavligen. 

Idag har jag och Filip bott ihop i över en vecka. Nästan i två ifall man räknar med dagarna i Karlstad. Åh de är så jävla underbart. 

Ändå har jag haft mer ångest nu dom senaste dagarna en vad jag har haft dom senaste veckorna tillsammans. Vilket känns så fel nu när jag har allt jag någonsin har önskat mig.  

Sen vet jag ju varför, åh de har ingenting med Filip att göra. 

● Jag har inte varit ledig en enda dag på över snart 3 veckor. Jag har gått an från att jag har vaknat tills jag har somnat. Pga att de är så jävla mycket måsten som ALDRIG tar slut.  

● Sen får jag självklart ångest av kaos. Åh hela vårat hem är ett kaos. Med saker överallt. Kartonger. Grejer utan någon befintlig plats. Sen har vi dammråttor som skulle kunna äta upp oss levande. 

● Åh som att inte det skulle vara nog så går jag runt och oroar mig över att jag ska skrämma iväg Filip.. nu när han måste stå ut med mig och mina egenheter varje dag. 

Så det + lite annat smått och gött gör att det 
låter BOOOM och sen kommer ångesten som en käftamäll från klar himmel nämligen. 

○ För jag klarar inte av kaos. Allt ska ha en plats och där ska skiten befinna sig ifall man inte använder det. Sen kan jag ha de lite rörigt, men då kan jag stöka bort de på fem röda sen. Nu är de flera timmar av stök - som de blir vid flytt, men de gör inte kaoset mindre jobbigt. Tyvärr. 

○ Sen behöver jag fria dagar. Där jag inte har några måsten. Och just nu har det varit en månad med bara måsten. Åh det ger mig hjärtklappning och självklart > ångest. 

○ Och allt de här gör att jag för stunden blir en skör liten överkänslig plutt, utan någon som helst självrespekt för mig själv. Jag känner mig för det mesta i vägen, oduglig och meningslös. Så jag kan för stunden inte förstå vad Filip ser i mig. Så lågt ligger jag. 

Åh är det då sant det dom säger att ifall man inte kan älska sig själv, hur ska någon annan kunna göra de? - så är jag körd. 

Men men. De blir nog bättre så fort allting lugnar sig och vardagen blir normal igen. Vilket måste ske ganska snart, för snart ramlar min hjärna ut. 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0