"I'm alive"

Det kanske är dags att göra ett nytt försök till att blogga. Glömmer alltid bort hur befriande det alltid har varit, att bara kunna skriva av sig. Även om det må vara kryptiskt ibland.
 
Tankarna i mitt stackars lilla huvud går som en karusell. Medan magen gör uppror i protester mot all stress. Åh så fort jag lyckas varva ned så kommer min älskade fars ord upp i mitt huvud - "varför ska du stressa? vad ska det vara bra för?". Kloka ord, även om han är helt värdelös på att lyssna på sig själv. 
 
Mycket har hänt sedan sist. Typ tonvis med grejer. Men det är ingenting som jag tänker ta upp här. Det finns absolut ingen mening till det. Allting kommer att klarna. Fram till dess får man försöka se igenom dimman bara. 
 
Men jag lever, som jag har sagt så många gånger förut. Men det är sant. Åh jag ska bättra mig. Promise. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0