"ni hittar mig numera på en ny blogg"

Men den ända skillnaden är ett S på slutet av jennyvem.. så alltså - jennyvems.blogg.se - finns jag numera på. Kände för blanka blad nu när suget är tillbaka för att blogga. Jag hoppas vi ses där! 

"Det bästa jag har börjat med"

 

"Well hello there, you're back again"

Dagen har varit bra och dålig på samma gång. Även fast jag har gjort roliga grejer så försvann bara klumpen jag har haft i magen tillfälligt. Den där klumpen som är som en sten, med armar och ben, som slår, sparkar och sliter i allt den får tag på invändigt.

Men värst är inte stenen. Det är vännerna han har boendes i mitt huvud. Vännerna som försöker intala mig att jag inte är ett getöra värd och att jag bör skämmas över mig själv. Monstren som försöker intala mig att jag bör låsa in mitt fula tryne och bevara resten av omvärlden min patetiska existens - då jag varken är till någon nytta eller någon glädje för någon annan.

Sen bör Mr. Ångest vara lite av en vardagsmat för mig vid det här laget. Men jag vänjer mig aldrig då han är lika trovärdig varenda jävla gång. Och jag börjar bli less på att kämpa nu, även om tillfällena är betydligt färre än förut.

Vilket gör det hela ännu mer frustrerande. Jag bör nämligen vara herren på täppan nu. Varför krigar vi fortfarande?

"And she's alive"

Jaha. Då var vi här igen. Efter att jag har fått en del klagomål om min inaktivitet och låsta blogg. Men jag har verkligen haft noll motivation. Hela livet ser ändå ut såhär - work, eat, sleep, repeat. Jag har inte träffat mina vänner på tusen år känns det som. Iallafalll inte dom som inte jobbar på samma arbete som mig. 
 
Men sedan sist så har det väl inte hänt så mycket. Hera är i löpen och första dagen var som stockholms blodbad i lägenheten. Sillen har inte förbättrats någonting, villket jag fick veta förrra veckan på andra ultraljudet.. Jag harr haft finbesök från Stockholm, två gånger. Jag har varit på diamantbröllop för Johans föräldrar, vilket motsvarar bonus farfar och bonus farmor för mig. Jag har sett fantastiska vidunder på bio.Jag har lyckats avverka ännu en S6a genom att låta den bada en hel natt i coca cola. Leagat i döden i två veckor. Fått blommor via blombud av en helt oväntad person. Varti döv på ena örat i en vecka och inte förstått hur döva personer överlever. Börjat läsa kriminalare igen. Osv osv. 
 
Jag har mått för det mesta helt okej. Mindre ångest och bättre kontroll på mitt liv. Trots omständigheterna vill säga. Sen att jag snart har lyckats överleva ännu ett år är helt otroligt bara det. 
 
För jag säger då det, min skyddsängel är nog stressad som fan. Hej på er. I'm back.

"Två bättre arbetsveckor"

 
Vi har en vårdtagare som har hjälp större delen av dygnet. Och han som brukar vara där måndagar till fredagar är på semester, så jag fick äran att vara där hos henne istället under tiden. Så i två veckor framåt har jag ett fast schema på 11.30 till 19.00 alla vardagar. 
 
Igår var vi iallafall ned på stan en sväng då hon skulle klippa sig bland annat. Under tiden satt jag och läste Hälge och höll på att dö av ovanstående bilden. Jag kan ha sveriges torraste humor, men jag har då roligt iallafall. Det är ett som är säkert. 
 
Medan vi idag var ute på baksidan där jag fick dra upp lite blommor som skulle bort innan vintern. Samt lite annat smått och gott. 
 
Fast imorgon ska vi på bio och även fika. Så efter dom här två veckorna lär det vara tufft att gå tillbaka till den vanliga hemtjänsten minst sagt.Speciellt då den här vårdtagaren är min favorit och även en person som jag har kommit väldigt nära under det här 1,5 året som jag har jobbat på lottas omsorg. Hon har själv sagt att hon ser mig som ett "barn barn", så kort sagt har vi inte en typisk arbetsrelation. Och det är självklart något positivt. 
 
Natti natti, det är ju en dag imorgon också. Åh bastupanelen Leffe hälsar. 
 
 

"Jag är så less på att ha jordens sämsta immunförsvar"

 
Dragit på mig världens förkylning och mår som ett överkört kadaver på sidan av E4an. Inte för att jag tror att dom känner så mycket längre.
 
Men dagen på jobbet igår var därav väldigt seg. Allt gick i slowmotion och jag var så efterblivet disträ. Halva dagen gick jag runt och trodde att det var måndag. Sen att alla vårdtagare fick det dom skulle ha var nog lite av ett under. Speciellt när jag hade 3 handlingar på eftermiddagen. Men det gick tillslut.
 
Så efter jobbet for jag till Carro på tomtebo, för att prova lite kläder hon håller på att sälja. Men jag hamnade även på en kaffe och prat i nästan två timmar också. Åh jag säger då det, hon är för bra den jäntan. Så efter mitt lilla besök där hade jag en helt ny energi i huvudet även om kroppen var densamma. Sen var inte hon den enda guldindividen igår. Pappa satte sig fint på kartan också nämligen. För när jag kom till honom för att hämta Hera så hade han även lagat middag åt mig. Folk som känner mig vet hur underbart och fint jag tycker sånt är, då jag själv tycker att laga mat är bland det tråkigaste som finns. Eller ah, själva matlagningen i sig går väl an. Men det är allt jobb efteråt. Usch. 
 
Jaja. Ska hosta och snora vidare och även försöka sova en liten stund till. Ikväll väntar ett kvällspass nämligen. Kan vara positivt att vara någorlunda klar i skallen då. 

"Loppisar är så underskattat av vissa"

 
 
Köpte den här hyllan på en köp och sälj sida på facebook för ungeför 2-3 veckor sedan. Jag har dock inte haft någon plats för den, men jag skulle bara ha den. Jag älskar att den har en effekt av en stringhylla nämligen och 100 kronor är som fått.
 
Och nu när sovrummet håller på att genomgå sina förändringar så hittade jag en solklar plats för den. Sen ifall jag känner mig själv rätt så kan jag nog hinna flytta på den ett par gånger, för att den sedan kommer att sluta upp på samma plats, men nu är den iallafall uppe och så ska det förbli.
 
Slängde även på en ljusslinga för att lägga in lite fokus på hyllplanerna nu när det mörknar ute och det blir faktiskt en bra mysfaktor.
 
Och utöver det så kände jag mig helt vilsen i morse när jag vaknade upp och sängen stod på helt fel vägg. För efter snart 3 år så antar jag att man har vant sig vid att bara slänga ut benen över sängkanten och helt plötsligt stå vid dörren in till köket. Haha jaja. Allting har sin tid och sovrummet blev helt plötsligt rymligare iallafall. Dock är det mycket kvar som ska inhandlas och ändras, inte bara i sovrummet utan även i vardagsrummet. Men det får ta den tid det tar, speciellt när jag inte riktigt kan bestämma mig över vad jag vill ha för förändringar. 
 
God natt på er och glöm inte bort att ta hand om er själva ♥.

"I'm alive"

Det kanske är dags att göra ett nytt försök till att blogga. Glömmer alltid bort hur befriande det alltid har varit, att bara kunna skriva av sig. Även om det må vara kryptiskt ibland.
 
Tankarna i mitt stackars lilla huvud går som en karusell. Medan magen gör uppror i protester mot all stress. Åh så fort jag lyckas varva ned så kommer min älskade fars ord upp i mitt huvud - "varför ska du stressa? vad ska det vara bra för?". Kloka ord, även om han är helt värdelös på att lyssna på sig själv. 
 
Mycket har hänt sedan sist. Typ tonvis med grejer. Men det är ingenting som jag tänker ta upp här. Det finns absolut ingen mening till det. Allting kommer att klarna. Fram till dess får man försöka se igenom dimman bara. 
 
Men jag lever, som jag har sagt så många gånger förut. Men det är sant. Åh jag ska bättra mig. Promise. 

"Jag har inte slutat blogga"

När en sjätte person frågar ifall jag har slutat med att blogga, så insåg jag att det kanske började vara dags att bevisa min existens igen. För det är snart två månader sedan jag satte mig här och försökte formulera allting som snurrade omkring i mitt huvud. Men det gick inte. Så tillslut satte jag mig, old fashion way, med penna och papper - för att sedan efter att bläcket hade torkat kunna kasta bort mina ord, bokstavligt talat.

Så gjorde jag även när jag var mindre. Jag fyllde "dagböcker" med allting som tyngde mig, sen eldade jag upp dom. Väldigt befriande och skönt. Som om ingenting hade hänt.

Såhär såg kort och gott min semester ut iallafall. Vecka 1: Jag trodde att jag skulle behöva avliva Sillen. Min häst som jag denna sommar firade 11 år med. Jag sov och åt nästan ingenting dom 3 första dygnen. Vecka 2: Får hopp om att Sillen kan bli bra igen efter ett ultraljud som jag envisades med att göra (ett sillen inlägg om allt det här kommer att komma upp senare). Vecka 3: Filip far till karlstad och jag stannar hemma för att kunna fara till Sillen om något drastiskt skulle hända.

Jag hann kort sagt aldrig varva ned. Men jag hann varva upp miljontals gånger. Mitt huvud gick i högvarv precis hela semestern. Och ångesten fanns där både när jag gick och lade mig och när jag vaknade.

Ingenting är som det bör vara just nu och allting är bara upp och ned. Men jag är åtminstonde tillbaka på jobbet och har någon typ av struktur på mitt liv igen. Resten är bara att vänta ut.

Till er som är kvar, tack för erat tålamod ♡.

"Jag är så fruktansvärt utmattad"

 
Den här veckan som har varit gillade jag inte. För mycket dåliga nyheter, för mycket slit med tråkigheter. Som tur är de en ny vecka och nya möjligheter. 
 
Och det här är sista veckan innan tre veckors välförtjänt semester. 
 
Åh grejen är att jag har så mycket att skriva. Men motivationen är kass och det här inlägget kommer bara på grund av klagomål om min inaktivitet här. 
 
Så jag återkommer. Tills dess får ni glo på den svettiga bilden av mig efter gårdagens löppass.. 

"Babushkadockor"

Här har vi Gene Simmons, Paul Stanley, Ace Frehley och Peter Criss i babushkadockor. 
 
Hur grym är den inte? Yvonne, (mammas kusin) är retro fantast. Hon har en hel ladugård som loppis. Så där har jag fyndat en del då vi har varit här. Iallafall, vår väg mot Stockholm tog en övernattningspaus här i Kaggbol (Uppsala). Där mammas kusin med familj bor - världens bästa Wahlbeck. 
 
Hur som, men dom här ryska dockorna har stått inne i deras hus, ej till salu. Men igår när jag åter igen sa, som jag har sagt så många gånger förut - "ifall du ska sälja den i framtiden så vill jag köpa den". 
 
Under middagen säger Yvonne tillslut, ifall du hittar dalahästen i den här bilden så får du KISS. 
 
And guess what? I DID!!! Så efter många år så är den min. Lyckan var magisk. Dom som känner mig vet varför ♡. 

"Panikångest och hjälplöshet"

Sillen är fortfarande skadad. Min klippa. Mannen i mitt liv med stort M (förlåt Filip). Den fyrbenta indviden som räddade mitt liv för 11 år sedan. Då jag kände mig ensam, trasig och bar på självmordstankar. Mina närstående vet hur viktig han är för mig och hur viktig han alltid har varit.
 
Därför blir jag lite besviken över att jag åter igen känner mig ensam. Vilket jag såklart inte är. Jag har världens finaste sambo och familj. Men det finns vänner som jag varken har sett skymten av eller hört ifrån. Medan man själv har stöttat dom i alla väder. Och självklart är det frustrerande när man själv gör allt för dom. 
 
Så ja, jag blir ledsen. På riktigt. Även fast jag inte visar det så mycket. Men det känns. Vart är dom när jag sitter här och har ångest för att min häst kanske står och bär på en kronisk skada. Och vad är oddsen för det? - ja det vet vi inte. Vi vet faktiskt inte mycket just nu och det driver mig till vansinne. Jag vet att skadan troligast beror på ett olycksfall som hände ett par veckor innan hältan kom. Därav är chanserna alldeles för stora att skadan även kan vara kronisk nu. Så nej, jag mår inte bra. Paniken att kanske aldrig mer få uppleva hans galopp, eller höra hans små grymtningar när han tycker att det börjar bli jobbigt. Jag håller på att gå sönder. På riktigt. Det är alldeles för mycket "tänk om" och jag vet inte hur jag ska kunna hantera det. 
 
Så det är tur att jag har min familj iallafall. Och Irja och Dunken. Dom får mig att tänka på annat och dom lyssnar på alla oroligheter jag bär på och försöker få mig att må bättre. Så all kärlek till dom. Sen bär jag en stor kärlek till hela järnäs. Jag känner mig lugnare där. 
 
Hur som. Jag vill bara att han ska bli bra. Min fina fina kille. Han förtjänar det allra bästa och just nu är det så fruktansvärt satans jävla synd om honom. Han bara står där och förstår inte varför han inte får vara med dom andra. Och jag behöver bara gå in i stallet för att få en stor klump i magen när jag ser honom. Och panikångesten är där så fort jag sätter mig i bilen och är påväg hem. Jag känner mig så fruktansvärt hjälplös och jag hatar det. Jag hatar allt det här. Jag hatar hela jävla situationen. Jag hatar att inte kunna göra mer.  
 
Så jag skulle nog behöva smärtstillande jag också. För hjärtat. För det skriker och jag vet inte hur jag ska tysta det.

"Har spenderat min lediga dag med fyrbenta"



Ledig och det innebar stalldag för min del. Började med min knatte. Som efter ett lite svettigare pass kastade in handduken. Men han skötte sig galant. Det var bara ett hål som ställde till det för oss.. ett hål som fick oss att gå omkull. Men lika fort var vi på benen igen. Ingen skada skedd och det var en lite värre snubbling bara. Hera fick även äran att jaga alla möjliga klövdjur, så hon var nöjd. 



Efter att jag hade tagit hand om min egna så hjälpte jag även Irja att motionera Dunken. Som även han skötte sig galant. Mötte lite rådjur gjorde vi också. Så jag satt och njöt av utsikten genom hans öron ett par minuter. Så tittar ni noga så ser ni en lite parvel bakom träden där. 

I övrigt är det svårt att tro att han är en unghäst, han har ett psyke av en äldre vis nämligen. Väldigt fin. Irja har gjort ett toppen jobb på "lillen". Så jag är oerhört tacksam och hedrad att jag får förtroendet att rida honom. 

"Ett, två och tre, mitt huvud är på sned"

 
 
Idag blev det klart att jag får en helt ny samsung galaxy S6. Då min gamla är fuktskadad och inte går att rädda. Så tacka fan för försäkringen som jag NÄSTAN var för snål för att ta. Men jag har aldrig varit så nöjd över en försäkring någonsin. En helt ny mobil, utan några konstigheter, tackar. Kommer kunna hämta ut den nya imorgon eller på fredag. SOM JAG HAR LÄNGTAT. Har känt mig helt handikappad utan den. 
 
Sen till en annan grej - jag är 23 år och jag flyttade hemifrån för 4 år sedan. Sen finns det vissa personer som uppenbarligen inte har förstått det än. Men det kanske är för att dom själva är 12 år i hjärnan. VÄX UPP.
 
God natt. Nu ska denna irriterade jänta lägga sig ned och räkna lamm. 

"When I'm gone"

 
Inte sjungt på flera månader. Men jag tog tummen ur ikväll. Dock är detta ett gammalt klipp. Men fy i fan vad roligt det är. Önskar jag hade råd och tid att gå till en sångpedagog. Det skulle vara guld. Sen att bli frisk och kunna andas genom näsan hade också varit något. 

"Min lördag kväll och natt"

 
Mötte upp mina två favorit bönor igår. Som dessutom klär sig i varandras ansikten. Haha. 
 
 
Åh sådär glad vad frugan över att se mig. Och jag var såklart lika glad över att se henne. Min fina soulmate vän. 
 
 
Sen har vi detta fabulous par. Två godingar som jag också tycker väldigt mycket om. 
 
 
Men jag och Sebbe passar inte riktigt i varandras ansikten dock. Men vi är stiliga ändå. 
 
 
Är har vi ännu ett skräckexempel på mig och frun. Bara övre delen av våra ansikten byttes, haha. Man skulle kunna tro att det är halloween. 
 
 
Åh när jag kom hem där mitt i natten så kokade jag mig lite nudlar, slängde mig ner i sängen och startade lite serier med Judas. 
 
Utöver det hade jag riktigt roligt. Utöver att jag spydde som en gris på natten och att jag har ett galet stort blåmärke på ryggen idag. 

"9 månader - 275 dagar - 6600 timmar - 23 75 000 sekunder"

 
Som rubriken lyder så är det 9 månader, eller 275 dagar, eller 23 75 000 sekunder sedan jag slog ihop mig med den här människan på riktigt. Eller 6600 timmar om det känns roligare att säga. 
 
Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Det känns som igår jag såg den här personen ordentligt för första gången och tänkte - "personen som fångar hans hjärta är lyckligt lottad". Och fyra dagar senare fick jag höra - "jag har aldrig känts såhär förut". 
 
Sanningen var/är att jag hade aldrig känt sådär förut jag heller. Så där stod vi, efter fyra dagar och insåg att det var vi. Trots den korta tiden så var det bara så. Vi två. Helt oplanerat och oväntat. 
 
Ingen trodde på det, eller förstod hur jag kunde inleda ett distansförhållande med en kille jag endast hade känt i 4 dagar. Förutom frugan då. Men till sak, jag förstod dom. Till 110 %. För jag har dömt ut människor av precis samma anledning. 
 
Hur som helst, till alla som inte trodde på oss. Här är vi. Starkare än någonsin och starkare kommer vi att bli. För det är vi två. Så enkelt är det. Och jag har aldrig någonsin behövt tveka på det. 
 
Filip - min sambo, min bästa vän, min partner, min bättre hälft, min klippa, min framtid, min trygghet, min stora kärlek. 
 
 

"Hade rena julafton i brevlådan igår"

Två nagellack i gel effect, men som inte behöver strålningen från en UV lampa. I färgerna pretty nude 20 och pink puppet 14.
 
En top coat i gel effect och just framtagen för dom nagellacken. Ett top och grund för alla nagellack. Sen har vi en ny framtagen primer. Som ska förbättra nagellackets livslängd på nageln, upp till hela 2 veckor på ett basiclack stod det - dock upp till bevis. 
 
Åh självklart har jag redan testat ett av gellacken. Det blev den i nude. Lätt att applicera och bra pigment. Så det ska verkligen bli intressant att se hur länge det håller. Torka fort gjorde det också. 
 
Jag har iallafall höga förväntningar och jag hoppas att jag inte ska behöva bli besviken. Skulle vara så skönt att inte behöva underhålla naglarna precis lika ofta som förut. Jag hatar nämligen när det börjar lossna och blir färgsläpp. 
 
Jaja. Det återstår att se. 

"Min bättre hälft"

Bland det finaste sättet man kan vakna upp på, måste ändå vara att bli väckt med den här dialogen:

Filip - älskling.. jag hade en mardröm i natt. 
J - det lät inge bra, om vadå? 
Filip - att du inte älskade mig längre.  

För mig är det en underbar kärleksförklaring. På ett udda sätt och med en gnutta misär. Men samtidigt på ett oerhört fint sätt.  

Dock är hans undermedvetna orolig i onödan. För han är den enda för mig, min finaste Filip 

"Dag 8 - Detta finns alltid i min väska"


○● Läppsyl / läppbalsam 
●○ Alvedon 
○● Tamponger 
●○ Deodorant
○● Tuggummi 
●○ Hårsnodd 
○● Näsdukar
●○ Olemin inhalator
○● Allergimedecin 

Väl förberedd på det mesta så att säga.
RSS 2.0