"Pappa och Hera"


Pappa är hundvakt medan jag är här i K-stad. Så han skickade en bild igår, åh de verkar inte gå någon som helst nöd på henne, haha. 

Finaste prinsessan, som tydligen lägger sig i hallen vid ytterdörren och väntar på mig till och från. Hon vet alltid på ett ungefär när jag kommer hem från jobbet efter att jag har lämnat henne hos pappa, så hon känner sig nog ganska bortglömd just nu, mattes älskling ♡. 

"Mysig tur till gråbo och havet"

 
Började morgonen på bästa sätt med en tur till havet. Sen att få sällskap av Maria och Nova var inte illa pinkat. Så dom fick leka och vi fick prata av oss. 
 
Det är så roligt att se att dom kommer så bra överens. Hera som har lite svårt med andra hundar behöver en hund som Nova vid sin sida. Dom hjälper varandra att balansera upp sina liv kan man säga. Iallafall för Heras del. Kan inte prata för Nova. 
 
Sen att dom kan brottas och springa över varandra, trots att den ena bara väger hälften av vad den andra gör, det är rätt coolt. 
 
Hur som helst så var det roligt med sällskap. Både för mig och Hera. Vi behövde det. 

"En trevlig torsdag"

 
Fick mig allt en trevlig torsdag. Vädret var på topp med sol och endast någon enstaka minusgrad. Så jag fick med mig både Maria och Marcus på en promenix. Dock så virrade vi bort oss totalt, så vi var inte hemma fören 1 mil och 2,5 timme senare. Men vi hade minst sagt 4 galet nöjda hundar efteråt. 
 
Hann även med att städa lägenheten och dra en lång varm dusch när jag kom hem. Fick även för mig att mixtra lite i köket. Så det blev uppstekt kyckling i sås med smaker av örter, paprika och vitlök. Ja och självklart ris till det. Det blev faktiskt riktigt gott. Tror även att jag fick godkänt av Andre som tog två portioner.
 
Men efter en dag med full fart så somnade jag som en fura där vid 21.00 snåret. Galet skönt och bra sov jag. Helt klart en dag i världsklass. Åh vad som händer i helgen är fortfarande lite oklart. Men den blir nog bra den också. 

"Vindstilla och solsken"

Dagen började med oboy och limpmackor med körven på. Oerhört gott och en standard nu på vintern. Skulle kunna leva på det. Vilket jag nästan har gjort idag. 
 
Efter det kunde jag inte låta bli att gå ut i det fina vädret på en lång promenad. Trots febersmärtor och kramper. Trodde att jag skulle bryta ihop totalt. Rundan som brukar ta 1 timme tog 1,5 idag. Rena rama kampen att ta sig runt då kroppen inte alls ville röra på sig. Men, skammen den som ger sig. Hera var då nöjd iallafall. Hon sprang som om hon aldrig hade varit ute förut. 
 
Vilket visade sig när vi kom hem och bröstkorgen var alldeles vit. Klippte även ner tasshåret på henne idag för att se ifall hon skulle få mindre klumpar mellan tår och trampdynor, vilket fungerade utmärkt. Hon behövde bara stanna två gånger för att ta ut en klump. Förut var det mellan var och varannan meter. Men då såg hon ut som en liten hobbit mellan tårna också. Så det fanns en del för snön att fästa i så att säga. 
 
Peace out. För nu ska jag dö av igen och förbereda mig mentalt för att ta in hästarna för natten. 

"Det absolut bästa jag vet"

Vi fick de bäst vi.
 
Min skumbanan tog sig ett smakprov på min sko. 

"Något jag ser fram emot extremt mycket just nu"

Att få springa mig svettig på agilitybanan med min partner in crime.

"I dag var vi fem stycken brudar som gick en långpromenad på tre timmar"

Alla bilder är tagna av Maria Eriksson. 
 
Åsa, Alva, Saga, Hera och jag i mjukisbyxor och boots. Ren fashion.
 
Hera och Saga, bästa vänner för alltid. Dom har lekt med varandra sedan Hera var valp. Men blir alldeles för sällan numera då Maria bor i stan. 
 
Hon är inte dålig på det där med ögonkontakten min tjej. 
 
Vi trodde att skoterspåret gick hela vägen runt, men det blev även 3 km plumsande i snö då vi, eller rättare sagt jag hade fel.
 
Lycklig och vacker Hera. 
 
Vi passade även på att gå förbi mannen i mitt liv som hade en välförtjänt vila idag. Åsa ville se hur hennes nya lilla Alva (frallan) reagerade på hästar. Så jag gav kärlek och passade på att mocka hans box. För nya läsare, han en islandshäst. 
 
Har aldrig känt mig så populär som jag gjorde just där.
 
Go mulen med den bästa pussytan. 
 
Åh go nosen som luktar sig fram till det mest extrema ibland. 

"Not to brag, but my dog is a real beauty"

 

"Nu skiter jag i att runda hörnen på bilderna jag lägger upp - för mycket extra arbete"

 
 
 

"Hera i sin nya badrock / frottétäcke"

 
Specialbeställd av Anna Lindberg för några veckor sedan, som gör både täcken och halsband. Så hon syr efter hundens mått och du får välja färger och design själv.
 
Och dom som känner mig lär nog bli chockade nu -  jag valde den här plommonfärgen istället för rosa åt Hera, det vita var en självklarhet. Men, det var ett par timmars velande mellan plommon och rosa vill jag lova. Men nu i efterhand ångrar jag mig inte för en sekund, Hera passar som en ängel i plommon. Då får min kärlek för rosa förbises.  
 
Så nu ska vi till stallet och skita ner oss. Sen blir det en dusch för både mig och min älskade H. Är så nyfiken på hur stor skillnad det kommer att bli på pölarna som Hera alltid dumpar av sig efter en dusch. Förhoppningsvis är dom minimaliska. Vanligtvis har man en hel sjö runt golven och halkrisken är enorm nämligen. Trots avtorkning och en stund under hårtorken.

"Jag blev less och gick lös med saxen på den här damen"

En av bieffekterna på kortisonen gjorde Heras päls riktigt risig i vintras. Så jag började ge laxolja och extra b-vitamin. Större delar av pälsen blev kanon direkt. Men sen har det varit envisare pälsbitar. Speciellt runt röven, svansen och sidorna på magen.
 
Runt sidorna på magen stack det ut mer än fem centimeter - rakt ut. Det var även så risigt att det var betydligt mycket ljusare än det vanliga och det såg "våfflat" ut, så jag klippte bort allting och det blev faktiskt bra chockerande nog.
 
Så det visade sig att när man klippte av det utstickande så var håret fräscht där det gick jämnt med kroppen. Så det har väl inte försvunnit på grund av att hon inte har bytt ut den pälsen. Så det växte bara ut "fräscht" på det förstörda eller vad man ska säga.
 
Dock kommer jag inte att vara och klippa i svansen och runt rumpa. Det får ta den tid det tar att bli bra, det är ändå ingenting man reflekterar över dessutom.

"Det mina vänner är en grabb att hålla fast vid"

(Lånad bild)
 
Eftersom att Hera får följa med mig på mitt jobb så har mitt behov efter en kombi med jeppegrindar varit väldigt enormt. Att bara kunna slänga upp skuffen och ändå ha en hund som inte rymmer eller kan blir bortdragen, men som samtidigt får in syre och frisk luft när den inte har tillgång att sitta ute. Med dom där grindarna kan man många sommardagar ha hunden ute i bilen trots värmen, inte alla men många svalare då det kommer in så mycket frisk luft. Sen är det lastgaller fram vid sätena så att det blir som en enda stor hundbur av hela skuffen. En fantastisk uppfinning. Sen kan man sätta lås på grindarna så att man kan lämna skuffen obevakad utan att behöva vara orolig att hunden ska bli utsläppt av något klappmongo.
 
Så nu har jag och sambon investerat i ett par till hans passat som skickas imorgon. Så den som har Hera får ta hans bil, bilen som han älskar och vårdar. Den andra kör min s70 utan en fungerande AC, haha. Så med andra ord så kommer inte han att få se sin älskade bil så mycket mer hädanefter. Inte på veckodagarna i alla fall. Och hur underbar är han inte som gör den uppoffringen för att Hera ska få åka säkert och fortfarande få följa med mig på jobb där hon inte kan sitta ute i linan? Han plockar till och med ut sin baslåda för det här.
 
Det mina vänner är en grabb att hålla fast vid, och han lämnar jag aldrig ifrån mig! ♥

"Min mening med livet"

"Idag har vi roat oss med agility"

"Regn, regn och mera regn"

Då var morgonpromenaden på 6 km gjord i regnet och jycken skötte sig exemplariskt vid alla hundmöten. Sen är det bara att tacka gudarna för regntäcket till hund, det underlättar verkligen en hel del när man kommer in sen igen. 
 
Jag har även en rätt smart hund, hon har lärt sig att efter promenaderna så ska leran på benen och magen duschas av, så hon går in på toaletten helt själv, ställer sig längst in i duschen och väntar på att jag ska komma och göra mitt. Haha. Ett riktigt charmtroll. 
 
Sen ber jag om ursäkt för allt hundsnack. Jag gör inte så mycket mer som sjukskriven. Har näst intill inget liv utöver det längre..

"Skönt att veta att vi inte kämpar förgäves"

Den bästa bekräftelsen man kan få är alltid av någon annan. Idag på träningen kom en underbar människa fram och berömde oss, för hon tyckte att Hera hade blivit så otroligt mycket lugnare och duktigare. Enligt henne hade vi tagit oss monster steg framåt. Vilket är skönt att höra då jag själv blir blind stundtals och tycker att jag står och stampar på ett och samma ställe. 
 
Hon såg oss på våran allra första träning med vännäs bhk. Då Hera var som ett skällande yrväder och ett monster i kopplet. Nu går hon nästan alltid fot trots andra hundar, är betydligt tystare och mer sansad. Går att ha lös runt andra igen och har bättre koncentrationsförmåga. Så hon har rätt och det är så kul att höra att andra märker det.
 
Så jag är stolt över både mig och Hera. För hon är allt ifrån en lätt hund. Hon är envis och en hård nöt att knäcka. Jävligt stark både psykiskt och fysiskt. Hon lägger sig inte i första taget. Så jag har en hel del att arbeta med. Sen blev jag bortskämd till en början. Då hon alltid gick lös både i skogen och i samhället, lyssnade alltid, gjorde aldrig utfall mot andra hundar, skällde aldrig ut någon.. kortfattat så lyssnade hon ALLTID. Sen kom hon upp i tonåren och blev ett jäkla monster. 
 
Men nu har jag fått det bekräftat. Jag kämpar inte i onödan för det ger resultat. HALLELUJAH.

"Miljöträning och shopping"

For in till Umåker för att kolla in alla vänner och bekanta som tävlade med sina islandshästar idag. Fick ångest för att jag inte tävlade själv men trivdes ändå och hade sällskap av Angelica.
 
Hera skötte sig näst intill perfekt runt alla hamburgare, hundar, människor och hästar. Några dragningar, i övrigt lyssnade hon kanon och satt lugnt och fint brevid mig mestadels. Det känns skönt att träningarna ger resultat och att hon trots sin natur kan behärska sig några kilon.
 
Det blev sedan en sväng på biltema då jag ändå skulle skjutsa Angelica till net on net. Köpte en sele till Mumin, ett retriver koppel till Hera, en godispåse som man fäster i jeanskanten vid hundträningarna och en till klicker till min lilla samling. För det är så fruktansvärt skönt att ha en klicker i varje jacka - då slipper man flytta över, tappa bort och söka varenda gång. Jag behövde endast lägga ut 74 kronor för allt det där.
 
Ska även in till staden på måndag, då ska jag dit en sväng till och köpa en spårlina. Kunde inte bestämma mig idag vilken av dom jag ville ha. Så nu ska jag läsa lite om dom för att se vilken av dom som är mest praktisk. Är helt ny på spårning. Så det ska bli spännande att prova på någonting nytt, det kommer att vara en perfekt träningsform för Hera dessutom.

"Dagens familjebesök"

Idag fick jag besök av pappa och Frida. Vi tog bland annat en timmes promenad längs med älven. Åt tacos. Firade pappa i efterskott med tårta. Stackarn var jätte sjuk på sin födelsedag. Kollade komediklipp på datorn. Såg Luleå briljera i hockeyn. Åt bullar. Drack påskmust. Osv osv. Dom kom vid fjorton snåret och drog sex timmar senare. Bara trevligt! ♥ 
 
 
 
 
 

"Hardcore flowers don't need water"

Alla bilder är tagna av Nadja Wänting idag på Vännäs bhk träning. Fotningen var inte planerad och jag trodde dessutom inte att det skulle vara så varmt. Så jag sprang runt i feta vinterkläder och svettades ihjäl. Men nästa söndag skulle vi ta fler bilder om vädret är med oss, så då ska jag se till att ha lite vettigare kläder så att jag slipper se ut som en michelin och svettas till döds. Men även fast jag ser ut som ett kioskmongo är Hera så otroligt fin. Så det var jätte roligt att titta igenom bilderna. Så tack igen Nadja. Helt underbart av dig.
 
I övrigt gick träningen kanon. Jag hade hon lös näst intill hela passet som var på nästan två timmar. Hon sprang aldrig fram till någon annan hund och hon hade bra ögonkontakt med mig hela tiden så länge vi arbetade. Hon hade dock lätt att bli lite okoncentrerad idag. Men det berodde nog på att jag var lite disträ jag med.
 
Men här kommer några av bilderna som hon tog på oss. Några av bilderna ljusade jag dock upp för att dom var så mörka av skuggor. 
 
Gå fot och vara snygg samtidigt, damn she's good.
 
Och slalom mellan benen kan vi som en dans på rosor med perfekt ögonkontakt.
 
Mer slalom.
 
Belöning.
 
Sen ökade vi takten med lite sprigning och ögonkontakten fortsatte att vara perfekt.

"Min anledning till att kliva upp på morgonen"

Och det är även världens finaste anledning! ♥
RSS 2.0