"9 månader - 275 dagar - 6600 timmar - 23 75 000 sekunder"

 
Som rubriken lyder så är det 9 månader, eller 275 dagar, eller 23 75 000 sekunder sedan jag slog ihop mig med den här människan på riktigt. Eller 6600 timmar om det känns roligare att säga. 
 
Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Det känns som igår jag såg den här personen ordentligt för första gången och tänkte - "personen som fångar hans hjärta är lyckligt lottad". Och fyra dagar senare fick jag höra - "jag har aldrig känts såhär förut". 
 
Sanningen var/är att jag hade aldrig känt sådär förut jag heller. Så där stod vi, efter fyra dagar och insåg att det var vi. Trots den korta tiden så var det bara så. Vi två. Helt oplanerat och oväntat. 
 
Ingen trodde på det, eller förstod hur jag kunde inleda ett distansförhållande med en kille jag endast hade känt i 4 dagar. Förutom frugan då. Men till sak, jag förstod dom. Till 110 %. För jag har dömt ut människor av precis samma anledning. 
 
Hur som helst, till alla som inte trodde på oss. Här är vi. Starkare än någonsin och starkare kommer vi att bli. För det är vi två. Så enkelt är det. Och jag har aldrig någonsin behövt tveka på det. 
 
Filip - min sambo, min bästa vän, min partner, min bättre hälft, min klippa, min framtid, min trygghet, min stora kärlek. 
 
 

"Min bättre hälft"

Bland det finaste sättet man kan vakna upp på, måste ändå vara att bli väckt med den här dialogen:

Filip - älskling.. jag hade en mardröm i natt. 
J - det lät inge bra, om vadå? 
Filip - att du inte älskade mig längre.  

För mig är det en underbar kärleksförklaring. På ett udda sätt och med en gnutta misär. Men samtidigt på ett oerhört fint sätt.  

Dock är hans undermedvetna orolig i onödan. För han är den enda för mig, min finaste Filip 

"Alla ♡ dag"


Hade en mysig alla ♡ dag med mitt hjärta i söndags. Trots bihåleinflammation. Eller ah, hela helgen var mysig trots det. Vi rådde bara om varandra med god mat och mys. 

Medan vi på söndagen även passade på att göra stan. Där vi köpte en massa grejer vi behövde till djuren, handlade lite på stora godishuset, for på byggmax för att fixa till skrivbordet Filip ska bygga och lite sånt. 

Så nu har Hera bland annat ett antiskall halsband och sen köpte vi en spray till soffan som ska motverka katternas klös. Fungerar galant båda två. 

Väl hemma lagade jag en lyxigare middag och gjorde vanilj pannacotta till efterrätt med färska jordgubbar ovanpå. Höll dock på att gå under under processen. Jävla bihålor... det känns som att huvudet ska sprängas i miljontalsbitar konstant hela tiden.. 

"Är inte detta kärlek så säg"


Var inte speciellt piggelin igår. Hade huvudvärk hela dagen, febertyngd i kroppen och spyreflexerna fick träna på sitt. 

Men jag fick så mycket kärlek från den finaste människan i världen, så de gjorde inte så mycket. 

Åh när jag hade gått och lagt mig i sängen för natten kommer han och säger - "nu finns det ett tandborsthuvud med ditt namn på i muggen älskling". 

Då har han fixat så att jag ska kunna använda hans eltandborste, då jag inte har någon själv. 

Åh bara en sådan sak att han erbjöd sig att ta in hästarna åt mig igår kväll då jag var dålig, fast han inte kan någonting om hästar överhuvudtaget - det är ren och skär kärlek i mina ögon. 

Fy tusan vad jag är lyckligt lottad. Min älskade Filip. Det är dom där små sakerna som gör han så fantastisk. 

"Tänk att jag.."

..kommer att få vakna upp såhär varje morgon nu. Det känns helt overkligt. Mina älsklingar ♡.

"153 dagar - 22 veckor - 5 månader"


153 dagar. 22 veckor. 5 månader. 

Tiden som jag har kunnat kalla honom för min. Åh jag minns så väl våran första kyss. Hur vi kom i otakt och råkade slå ihop våra tänder i varandra.  Hur underbart han luktade. Vilka kläder han bar. 

Åh jag minns hur vi trängdes på Jimmys soffa. Hur vi försökte vara diskreta. Hur vi smög iväg ifrån gruppen ibland. 

Ja, jag minns allt så tydligt och de gör de så svårt att tro att de redan har gått 5 månader. Jag menar, det har ju gått så satans fort!? Vilket jag faktiskt hoppas att det fortsätter att göra fram till februari. Efter de kan saker och ting gärna få lugna ned sig lite. 

Har fortfarande svårt att förstå att vi faktiskt ska bli sambos. Lär behöva nypa mig armen då dagen väl är kommen. 

Min älskade Filip ♡. 

"En kärlek från min kärlek"


Älskar min klocka som jag fick av Filip på min födelsedag. Inte bara för att den är ifrån honom. Utan för att den är ren och skär perfektion. 

○ Underbart snygg och stilren. 
○ Den laddas upp av solen. 
○ Inget batteribyte med andra ord. 
○ Vattentät upp till 100 meter. 
○ Allmänt jätte perfekt och makalöst fin. 

Och ja - jag fullkomligt älskar klockor. Alltså armbandsur. Jag är inte lika besatt i väggklockor så att säga. Men armklockor har jag i massor. Jag vågar inte ens dra fram alla jag har och räkna dom ens. 

Men denna är helt klart min nya favorit och den kommer att bäras med kärlek ♡. 

"Jag hjärta han"


Jag fullkomligt älskar den här bilden på oss.så jag blir lika glad varenda gång jag ser den. Vilket är ganska ofta då den ligger som bakgrund på både min dator och mobil. 

Sen gör hela han mig lycklig. Så jag vill bara att de ska bli onsdag natt. Då jag äntligen får bli komplett igen. Med den finaste och den mest godhjärtade människan jag vet.

Men, tiden går så jävla sakta då man längtar till något och de är ett problem.

"För att han får mig att våga.."


..för lite mer än ett år sedan spelade jag in den här låten,  bland många fler. Men jag vågade aldrig lägga upp dom här, för allmänheten att höra. Jag gjorde dom privata och så var det med det. För dom var inte perfekta. Det låter inte som jag vill och jag vågar inte blotta mig. 

Så här är den. För min Filip. Som är min styrka och min svaghet på samma gång. "För hela mig älskar hela dig". Jag vågar blotta mig för han. Mina svagheter,  mina brister, mina drömmar, mina laster och allt som följer med mig. 

Så den här är för oss. Vår framtid och för allt vi kan tänkas möta. För vi kanske inte är perfekta. Men vi vågar. Och tillsammans kommer vi att klara av precis allt som vi kan tänkas möta. För vi är perfekta tillsammans och för varandra. Vi behöver inte vara perfekta någon annanstans. 

Så Filip Asplund. Jag älskar dig. Hela dig. Och jag vill uppleva allt bra, allt dåligt och allt mitt i mellan med dig. Glöm aldrig det. Och de finns ingenting du inte kan dela med mig. Puss min kärlek. 

"Fyra månader med den finaste jag vet..."

..och många fler ska de bli ♡.

"Filip Asplund - The love of my life"


Hur, var, när träffades ni? Hur fungerar de när ni bor så långt ifrån varandra? Är de inte svårt att lita på varandra? Och jada, jada, jada. 

》♡ Första gången jag träffade Filip var nyårsnatten från 2014 till 2015. Han var rätt full och jag hade jätte svårt att tyda hans värmländska. Vi skakade hand men jag uppfattade aldrig hans namn. 

》♡ Andra gången jag träffade honom var i somras. Sjätte juli för att vara exakt. Jag såg fram emot en lugn kväll i soffan då de regnade ute. Men Sammy ringde och bjöd med Sanne och mig ut på en båttur för att grilla. Jag stenvägrade och Sanne tjatade tills jag gav upp. Så jag for sur, bitter och allmänt otaggad till båthamnen. Där vi mötte upp Sammy och ett flertal andra. Bland annat Filip. 

》♡ Sen ska jag inte gå in på detaljer. Men från den tionde juli så har de varit han och jag. Åh jag kommer aldrig att glömma det datumet. Någonsin.

》♡ Sen att bo 80 mil ifrån varandra och behöva planera in i minsta detalj för att kunna träffas, de är jätte jobbigt och sjukt krävande. Ett rent helvete faktiskt. Man vill ju ha varandra nära och få somna och vakna upp bredvid varandra. Sen har vi det här med saknaden, saknaden som gör så fruktansvärt ont. För det är något som jag gör hela tiden, saknar honom. Varje sekund av varje dag. Hela tiden. Dag som natt. 

》♡  Sen finns de ingen människa som jag någonsin har litat på, som jag litar på Filip. Mitt förtroende och min tillit till honom är enormt. Vi kan prata om allt och direkt vi har någon fundering så frågar vi. Därav är de aldrig några frågetecken. Sen tar vi hänsyn till varandra oavsett vad vi gör. Så nej. Avståndet har ingenting med förtroende och tillit att göra. 

》♡ Är man med rätt person så ska man aldrig behöva vara orolig. Åh det behöver jag inte. För Filip är den mest fantastiska och godhjärtade människan jag vet. Åh jag är så lyckligt lottad som får dela mitt liv med honom. 

》♡ Så kort sagt. Älskar man någon och de är rätt,  så får man det att fungera. Vare sig de är under samma tak eller 80 mil ifrån varandra. Åh kan man inte lita på varandra, då är de nog inte rätt heller. 

"För att Han är perfekt för mig"

 
♡ han som alltid finns där.
 
♡ han som alltid får mig att skratta. 
 
♡ han som alltid säger rätt saker. 
 
♡ han som alltid pussar mig vid rätt tillfällen. 
 
♡ han som ger perfekta långa gosiga kramar. 
 
♡ han som alltid ser till att jag somnar glad. 
 
♡ han som ser till att dra mig tätt intill sig om nätterna. 
 
♡ han som alltid smyger sig upp bakom mig för att krama om mig och gosa in sig i min nacke.
 
♡ han som är bland de sötaste som finns när han är nyvaken. 
 
♡ han som alltid vill hjälpa till fast jag inte alltid tillåter han. 
 
♡ han som erbjuder sig att ta ut Hera när han ser att jag är trött. 
 
♡ han som är lika "barnslig" runt djuren som jag är.  
 
♡ han som kan driva mig till vansinne bara för att han tycker att de är underhållande. 
 
♡ han som är lika dålig i köket som jag är. 
 
♡ han som bara behöver finnas nära för att jag ska känna mig trygg. 
 
♡ han som är helt omöjlig att inte älska. 
 
♡ han som jag vill dela mitt liv med.  
 
♡ han som jag har gett hela mitt hjärta till utan att ens tveka en sekund.  

" en hel del kärlek"









"Åh så vet man, till 100%, att man har hittat Han med stort H"

Filip hade haft en dröm om barn igår.  

Jag - Ja fast de är väl ett tag bort. 

Filip - Fast du kanske vägrar skaffa barn och säger - "NEJ",  som en liten överraskning i framtiden. 

Jag - Jag har aldrig velat ha barn. Någonsin. Men jag skulle ändå kunna tänka mig att bilda en familj med dig.

Filip - Vad bra. Så... hur många katter skaffar vi?


Åh så har crazy catladyn hittat sin make. Haha.  

"Du är allt jag någonsin önskat"






Åh allt de där gör han och så mycket mer. Åh han är min. Så man kanske ska börja spela på triss. För plötsligt händer det! ♡

"Bergvik och hemmagjord pizza"


Min älskade F visade mig bergvik köpcentrum igår. Kom hem med världens gulligaste och charmigaste teburk för 40 kronor från rituals. Jag som knarkar te kunde absolut inte motstå - såklart. Sen blev de två block från Claes Ohlssons, ett svart till Sillen och ett rosa till Inez. För bara 58 kronor, sen var dom ju söta och stilrena på det. 


Sen gjorde hjärtat en jättegod hemmagjord pizza. Som vi avnjöt till stand up komikern fluffy. Vilken man jag har. Helt underbar. Sen somnade vi gott båda två. Helt utslagna. 

Filip älskar jag, kort sagt och fullkomligt sant! ❤

"Nedräkningen pågår"

För nu är de "bara" 15 dagar kvar tills jag..

..är hos den här underbara killen..

..i den här sängen, bredvid honom! ❤

Jag hoppas bara att jag hinner bli frisk så att jag inte smittar honom. Så pass frisk att jag iallafall kan njuta till fullo av tiden jag har med honom då jag är där. Min fina fina. Som ställer upp så gott han kan nu när jag ligger här hemma sjuk, ensam och 80 mil ifrån honom. 

Jag saknar honom. Så oerhört mycket. Åh de är både smärtsamt och påfrestande att vara så långt ifrån den enda personen man vill ha vid sin sida i alla lägen. De är nästan så att jag är påväg att bli lite sinnessjuk. Mer än vanligt åtminstone. 

"Jag vill aldrig någonsin vara utan dig"



"Om 20 dagar så är jag i hans famn igen"


Men om man åtminstonde kunde ta bort nollan där ifrån.. för två dagar hade varit tillräckligt olidligt.. #frustrerad

"För inget skulle få mig att ge upp oss, någonsin"


Jag är så lyckligt lottad som får kalla denna person för min. Han får mig att känna mig speciell. Han får mig att skratta. Han bryr sig, om allt och ingenting. Jag mår så oerhört bra bara av tanken på att han vill att jag ska må bra. Sen är bara tanken på att han skulle göra de han kunde för att hjälpa mig i alla situationer, trots denna distans, gör mig lycklig ända in i själen. 

Han är utan tvekan den finaste jag vet. Han är så oerhört snäll, omtänksam, givmild, underbar och så oerhört fantastisk på alla sätt och vis. För mig är han perfekt och allt jag inte ens har vågat drömma om tidigare.

Men jag är säker på att jag är vaken numera och han är verklig. Och han är min. Bara den lilla faktan gör att jag kan genomstå den olidliga saknaden efter honom, saknaden som befinner sig där varenda sekund av vareviga dag han inte är i närheten och kan fullända mig. 

Jag älskar dig. Med hela mig och lite till. Nästan mer än vad jag klarar av, då de blir smått överväldigande ibland. På ett bra sätt. 
RSS 2.0