"Panikångest och hjälplöshet"

Sillen är fortfarande skadad. Min klippa. Mannen i mitt liv med stort M (förlåt Filip). Den fyrbenta indviden som räddade mitt liv för 11 år sedan. Då jag kände mig ensam, trasig och bar på självmordstankar. Mina närstående vet hur viktig han är för mig och hur viktig han alltid har varit.
 
Därför blir jag lite besviken över att jag åter igen känner mig ensam. Vilket jag såklart inte är. Jag har världens finaste sambo och familj. Men det finns vänner som jag varken har sett skymten av eller hört ifrån. Medan man själv har stöttat dom i alla väder. Och självklart är det frustrerande när man själv gör allt för dom. 
 
Så ja, jag blir ledsen. På riktigt. Även fast jag inte visar det så mycket. Men det känns. Vart är dom när jag sitter här och har ångest för att min häst kanske står och bär på en kronisk skada. Och vad är oddsen för det? - ja det vet vi inte. Vi vet faktiskt inte mycket just nu och det driver mig till vansinne. Jag vet att skadan troligast beror på ett olycksfall som hände ett par veckor innan hältan kom. Därav är chanserna alldeles för stora att skadan även kan vara kronisk nu. Så nej, jag mår inte bra. Paniken att kanske aldrig mer få uppleva hans galopp, eller höra hans små grymtningar när han tycker att det börjar bli jobbigt. Jag håller på att gå sönder. På riktigt. Det är alldeles för mycket "tänk om" och jag vet inte hur jag ska kunna hantera det. 
 
Så det är tur att jag har min familj iallafall. Och Irja och Dunken. Dom får mig att tänka på annat och dom lyssnar på alla oroligheter jag bär på och försöker få mig att må bättre. Så all kärlek till dom. Sen bär jag en stor kärlek till hela järnäs. Jag känner mig lugnare där. 
 
Hur som. Jag vill bara att han ska bli bra. Min fina fina kille. Han förtjänar det allra bästa och just nu är det så fruktansvärt satans jävla synd om honom. Han bara står där och förstår inte varför han inte får vara med dom andra. Och jag behöver bara gå in i stallet för att få en stor klump i magen när jag ser honom. Och panikångesten är där så fort jag sätter mig i bilen och är påväg hem. Jag känner mig så fruktansvärt hjälplös och jag hatar det. Jag hatar allt det här. Jag hatar hela jävla situationen. Jag hatar att inte kunna göra mer.  
 
Så jag skulle nog behöva smärtstillande jag också. För hjärtat. För det skriker och jag vet inte hur jag ska tysta det.

"Har spenderat min lediga dag med fyrbenta"



Ledig och det innebar stalldag för min del. Började med min knatte. Som efter ett lite svettigare pass kastade in handduken. Men han skötte sig galant. Det var bara ett hål som ställde till det för oss.. ett hål som fick oss att gå omkull. Men lika fort var vi på benen igen. Ingen skada skedd och det var en lite värre snubbling bara. Hera fick även äran att jaga alla möjliga klövdjur, så hon var nöjd. 



Efter att jag hade tagit hand om min egna så hjälpte jag även Irja att motionera Dunken. Som även han skötte sig galant. Mötte lite rådjur gjorde vi också. Så jag satt och njöt av utsikten genom hans öron ett par minuter. Så tittar ni noga så ser ni en lite parvel bakom träden där. 

I övrigt är det svårt att tro att han är en unghäst, han har ett psyke av en äldre vis nämligen. Väldigt fin. Irja har gjort ett toppen jobb på "lillen". Så jag är oerhört tacksam och hedrad att jag får förtroendet att rida honom. 

"Uppe med tuppen"


Dom är rätt söta mina små liv. Åh dom är som sin matte och tycker att frukosten är de bästa målet på dagen. 

"Det finns inget jag inte skulle göra för honom"

Fina älskade myskillen som inte mår helt hundra. Han äter lite och tuggar konstigt. Så de första jag kommer att göra på måndag är att ringa ut tandläkaren/veterinären.. 

Så matte hjärtat blöder floder och jag är nu ännu mer stressad än innan om de ens är möjligt. Ahbfleldlfnnwöemneognfäää samt fan och hans moster alltså.. 

"De är fjärde gången jag möts av de här i vattenhinken.."


..så jag antar att han börjar bli riktigt less på att jag efter 10 år, fortfarande inte fattar att han vill ha loka äpple! 

No bubble, no trubble! 

"Lördag då den är som mysigast"

Lördagen startade på bästa sätt med en långtur med Sanne på Helga. Dock synd att det blåste en del. Men annars var det hur mysigt som helst. Även lillkillen min skötte sig galant. Han var på hugget med lyssnade jätte bra. Trots lite smygökningar så jag satt och funderade på annat. Blev även tur förbi lägenheten innan vi for tillbaka till stallet. Varför ta bilen liksom? 
 
Och väl hemma igen så kastade min älskling in handduken. Så att säga. Haha. 
 
Sen blev det hämtmat för mig och Sanne och ett flertal thrillers på tvn. Ett bra avslut på den lördagen minnsan. 

"Islandshästar kan visst hoppa - Fotograf: Linn Björklund"

 
 
 

"En mysig söndag med långritt och fika som finaste Stina R fixat"

"Eat my dust"

 
Som vanligt är det svårt att fånga färgen med mobilen. Men här är schabracket. Ceriserosa med blå passpoal och den klockrena texten på vänster sida. 
 
Jag är en riktig sucker för ceriserosa, jag älskar den färgen något oerhört mycket. Hans träns är spexad med samma färg dessutom. Sen folk som har träffat min häst vet att han är rapp i sina ben och är en duracellkanin i hästform. Så eat my dust passar verkligen in på honom då alla hamnar bakom honom ifall han vill, speciellt då han sätter fart i sina dampattacker. Men han är fin min snygging, och tillräckligt manlig för att kunna bära upp min favoritfärg. 

"Efter en ordentlig regnskur fick vi en ohygglig tur med vädret"

I dag fick Stinas pärlor och min pärla busa av sig på banan och löshoppa lite. Dom var så glada och ivriga alla tre. Fotade självklart alla hästarna. Men dock så bjuder jag bara några bilder på min underbara älskling i kväll. 
 
 
 
 
 

"Nu har hjärtat sommardojjor och är nypolerad om fossingarna"

"Silfri fra Olesminde ♥"

"Men vad tusan matte, du måste ju ta ifrån min snygga sida!!!"
 
Efter ett ordentligt dressyrpass idag gick jag helt tårögd ifrån ridbanan. Glädjetårar måste verkligen vara det bästa och det finaste som finns. 
 
Iallafall så har vi kämpat med ett par dressyrmoment ett bra tag, som inte har velat samspela med någon av oss. Vilket har lätt till mycket frustration ifrån oss båda. Men idag så släppte allting och pusselbitarna föll på plats. Lyckan är helt obeskrivlig och det är sånna här dagar som jag är extra glad över att vara en hästtönt in till benmärgen. Äger verkligen världens finaste kille.

"Det absolut bästa jag vet"

Vi fick de bäst vi.
 
Min skumbanan tog sig ett smakprov på min sko. 

"Det gäller att tänka till ibland trots att hjärnan är avstängd"

Har dragit på mig en förkylningen som gör och har gjort att jag knappt orkar någonting. Så alla ridturer och hundträningar har krävt all energi jag har, 
 
Så igår när jag skulle ta ut min älskade häst på en tur, trött som en idiot, känner jag att jag inte ens orkar lyfta upp sadeln på hans rygg. Så jag far ut barbacka, med en hjärna som är ungefär lika påslagen som en manets. 
 
Men självklart hade han energi av en adhd och stod mest på bakbenen. Tur att jag har en balans av inte denna värld efter 16 år på hästryggen så att jag kunde hantera det som en boss. Men, jag kommer aldrig prioritera på det viset igen då tröttheten slår till. 
 
För är det något jag har insett under dessa 9 år som ägare på denna kille är att det går inte att åka häst. Han måste alltid ridas. Vilket jag uppenbarligen glömmer bort ibland då hjärnan inte fungerar som den ska. Men han är den finaste jag vet. Mannen i mitt liv. Hur patetiskt det än kan låta för andra.

"A walk to remember"

Hela sommaren höll han sig slank då det var magert bete, så pass magert att jag lät han gå på musli under tiden. Men sen när hösten kom och han slängdes in på lösdriften i en liten hage utan egna motionsmöjligheter, så small det till. Trots daglig motion så blev han som en liten köttbulle på ben. 
 
Men efter en vinter där han endast har fått hö frukost, lunch och middag och en stor hage med varierande underlag, kombinerat med motion 4 till 5 gånger i veckan, så har jag en kille i topptrim igen. 
 
Så med ett strikt träningsschema som har anpassats för varje vecka ett par månader så har jag en häst i tävlingsform igen. Så vi ser väl ifall vi gör en come back på banorna i år. Det hade minst sagt varit roligt. 
 
Men det roligaste är att trots våra nio år tillsammans så är aldrig ett pass tillsammans den andra lik. Han är en magisk individ min kille och jag älskar honom så mycket att det nästan gör ont i hjärtat. Men det är helt klart den bästa smärtan man kan ha där. 

"I dag var vi fem stycken brudar som gick en långpromenad på tre timmar"

Alla bilder är tagna av Maria Eriksson. 
 
Åsa, Alva, Saga, Hera och jag i mjukisbyxor och boots. Ren fashion.
 
Hera och Saga, bästa vänner för alltid. Dom har lekt med varandra sedan Hera var valp. Men blir alldeles för sällan numera då Maria bor i stan. 
 
Hon är inte dålig på det där med ögonkontakten min tjej. 
 
Vi trodde att skoterspåret gick hela vägen runt, men det blev även 3 km plumsande i snö då vi, eller rättare sagt jag hade fel.
 
Lycklig och vacker Hera. 
 
Vi passade även på att gå förbi mannen i mitt liv som hade en välförtjänt vila idag. Åsa ville se hur hennes nya lilla Alva (frallan) reagerade på hästar. Så jag gav kärlek och passade på att mocka hans box. För nya läsare, han en islandshäst. 
 
Har aldrig känt mig så populär som jag gjorde just där.
 
Go mulen med den bästa pussytan. 
 
Åh go nosen som luktar sig fram till det mest extrema ibland. 

"Om en och en halv vecka fyller jag år"

(Lånad bild av säljaren)
 
Så jag köpte en liten present åt mig själv i förväg. Jag är besatt i rosa och cerise. Så när jag hittade det här islandshästtränset med mässingspännen blev jag tvungen. Hade fått ångest ifall jag hade släppt iväg det till någon annan (begagnat). Idag lades det på lådan och borde vara hos mig inom några dagar. Sillen kommer att bli så snygg. Snacka om att det är drömtränset för en rosabesatt hästkvinna.
 
Håller även på att skriva min önskelista just nu. Den kunde ha blivit billigare. Men what to do. Behöver en hel del grejer till lägenheten nu när jag blir själv. Sen det här med ett presentkort till mina två tatueringar är ett måste. Dom ska på nu innan det blir sommar och varmt igen.
 
Men ett steg i taget. Det kommer att bli bra.

"Han må vara en 98a på papper, men i huvudet är han en 08a"

Efter åtta år tillsammans så är vi inga ungdomar längre. Nu i sommar blev min älskade 15 år. Men jag glömmer bort det så lätt då han beter sig som en 5 åring fortfarande.
 
Den enda skillnaden från när jag köpte honom som 6 åring, är att han är mognare idag. I övrigt så är det fortfarande lika roligt att bocka och sparka bakut enligt honom. Även enligt mig. Det har inte ändrats. Vi är lika tokiga och han har fortfarande lika mycket fanstyg i sig. Men han gör det med kärlek. Sen att han är mycket mindre än alla sina hästkompisar i stallet spelar inte honom någon större roll, han håller ändå samma tempo som dom stora grabbarna och den stora tösen.
 
Jag kan verkligen inte föreställa mig ett liv utan honom. En framtid där han inte är med mig. Men förhoppningsvis så har vi i alla fall 10 år till tillsammans. Men det är ändå en mardröm som besöker mig alldeles för ofta, att tiden snart är slut. En mardröm där alla mina djur deltar för den delen.
 
Mitt mattehjärta är det finaste jag bär på. Även min kärlek till min älskade pojke. Så trots att jag är dum i huvudet när jag har ångest, så hoppas jag att han orkar rida ut den här stormen med mig. För jag behöver hela min lilla familj! ♥

"Tvåhundranitton kronor och snart i brevlådan"

 
Då mitt nuvarande träns håller på att ha sett sina sista soldagar, bokstavligt talat, så kändes det som att det var dags för ett nytt. Så det blev det här för 219 kronor från emmi.se. Har kikat in det hela sommaren och varit dunder sugen. Speciellt då det är så prisvärt och dessutom galant då nosgrimman är "inbyggd" i nackremmen.
 
Sen är det inte så lätt att hitta svart utrustning med mässingspännen. Företagen har gjort så att brunt går med mässing och svart med silver. Så man får leta ihjäl sig ibland. Men snyggt är det och lite ovanligare då man vill sticka ut ifrån mängden.

"Conny vägrar låta mig ta in Sillen i lägenheten, så jag hittade en liten genväg"

Min nya favorit accessoar och även det vackraste som ligger på min smyckeshylla. 
 
S för Sillen och för hans riktiga namn Silfri såklart ♥
 
Flätan är gjord av upptvättat tagel ifrån hans svans.
 
Sen är det självklart att det behövdes en släng av lite bling i det hela, han är trots allt en av mina diamanter.
 
Självklart så önskar jag att jag vore så händig att jag hade lyckats göra det här helt själv, men det är ett önsketänkande. Det är beställt av Marlene Jarl från Karlstad. Det enda jag behövde göra var att klippa av taglet. Sen tvättar hon upp det och gör armbandet efter dina egna önskemål. Hon gör även berlocker samt blingar till pannband och nosgrimmor.
 
Priserna varierar efter vad man väljer till armbandet. Så som hjärtat med S:et i och blinget i flätan tillexempel. Men jag älskar verkligen hur personligt armbandet blir. Så nu kommer jag alltid att kunna ha en del av honom med mig, trots att jag inte får ta in honom i lägenheten. Så det är helt klart det vackraste och finaste jag har i "sak-väg" nu. Helt utan tvekan. Han har alltid och kommer alltid att vara min klippa.
RSS 2.0